Tomas Danko – Jitka Vykopalova: Den nakna sanningen om den svenska musikbranschen II.

Rubrika: Publicistika – Rozhovory

                                                                                                                 I. delen
II. delen

Sverige, den älskade musiken och entreprenörskap i stor skala
 
1972-1976
 
Det var när jag började med Musikbörsen som rock´n´roll riktigt kom in i mitt liv!”
 
Tomas hade kontrakt att spela på färjan, detta arbete gillade han. Inte bara för pengarnas skull utom också för andra förmåner och frestelser... Han spelade på båten på kvällarna och inrede verkstaden på dagarna.

                   Tomas spelade gärna också på färjan. Tomas i sin verkstan.
 
Med 11000 kronor som Tomas fick från Hagström (tre månadslöner för uppsägning) + pengar från färjan med alla förmåner, skaffade han hela 20000 kronor den aktuella månad – en ny Fiat 850 kostade 9000 kronor då, som jämförelse!
 
På den tiden behövde ett aktiebolag bara 5000 kronor i aktiekapital.
 
Skillnaden mellan Hagström och Musikbörsen var marknadsföreningen. Hos Hagström ansågs det vara bortkastade pengar att annonsera, Jerker var fenomenalt på sådant. ”Av alla jag har kännt i den här branschen har ingen haft sådan näsa för marknadsförening som Jerker. Och nu var jag delägare i ägarbolaget som då hette AB Buller och Bång!”
Men allt var inte så enkelt. Jerker och Tomas var två helt olika karaktärer. Jerker hade hur mycket idéer som helst men han saknade tålamod att driva igenom de. Tomas ville vara vänligt inställd mot kunderna och ge service. Oftast gick det bra men en gång slogs de till och med i butiken!”
 
Tomas fick som ett uppdrag att laga en Hammondorgel... Ett omöjligt uppdrag för många men han klarade det briljant trots att han aldrig tidigare har sett instrumentens inre... Det var deras affärsidé då, att byta, fixa och trixa. Tomas hade allt mer jobb i verkstan, han var duktig. Det första året hade han dygnet runt-service.
”Det fanns gott om idéer men ont om pengar och bankerna var negativa till branschen. Musikhandeln togs inte på allvar, i statistiken räknades vi in i leksakshandeln. Men det var ett enormt sug efter prylar, kunderna var nyfikna och konkurensen inte så hård.
En stor skillnad jämfört med de gamla etablerade musikhandlarna var att vi hade mycket mer kundkontakt. De spelade hos oss, vi fikade tillsammans, gick på krogen, hade partykvällar. Vi började också ge kunderna möjlighet att pruta. Vi sågs som rebelliska, vi hade billig inredning där du såg virket, gitarrerna hängde i taket och vem som helst fick prova de, stämningen var som du ser i gamla jänkarfilmer. Det underlättade kontakten med kunderna.”
 
Byteshandeln ledde till att de hade ett stort sortiment och bra priser. Tomas började konstruera också egna elektroniska prylar, t.ex. gitarrsynten, förstärkare, booster. Gitarrsynten var hans egen design som gjordes i hundra exemplar och såldes av Musikbörsen. Synten blev uppmärksammad i fackpress som HiFi & Musik och Tomas fick senare designen såld till italienska Meazzi.
 
Interier i den första butiken som Jerker och Tomas ägde tillsammans. Tomas  Dankos egentilverkad syntetizator.
 
En gång kom en tredje kille till spelet, Calle Gerdhem. Alla tre köpte en ny, större lokal vid St:t Eriksplan och nya duktiga killar, främst unga musiker, började jobba för de. Hösten 1975 hade de en stor invigninsfest där alla de stora 70-talsartisterna kom: BLÅBLUS, FORBES, TED GÄRDESTAD, PER-ERIK HALLIN (Elvis pianist), HARPO, LANDSLAGET, NATURE...
 
                   Jerker, Calle och Tomas, Tri musketörer invigde sin stora butik.
                    Tidningen Expressen skrev mycket väl om händelserna i Förstärkardoktorn.
 
”Vi byggde upp en rivalitet som från början var hälsosam men till sist övergick till att bli ohälsosam.
Men butiken blev vår skola för livet, vi lärde oss i ´djungelskolan´ och det är därför vi gamla gubbar i branschen inte är så lättlurade...”
 
Tomas började också arbeta allt mer som ljudtekniker, bland annat på Hamburger Börs och Grand Hotel.
”Det var nog där jag började frigöra mig från Jerker och Musikbörsen. Jag insåg att jag fick spela andra eller rent av tredje fiolen. Jag är sådan att jag vill spela första fiolen eller inte alls! Jerker är likadan, och det fanns inte plats för två förstafioler...”
 
Och så börjar ett nytt kapitel, bokstavligt talat, i entreprenören Tomas Dankos liv.
1976-1982
 
En dag på våren 1976 fick Tomas tag på en lokal på Honrsgatan 37. Lokalen var på 150 kvadratmeter, nybyggt och egentligen redan bortlovad men han kunde få överta hyreskontraktet för 12 000 kronor.
En typisk bild... Tomas omgiven av gitarrer.Tomas målade, inrede, gjorde allting själv utan att Jerker visste någonting. Först var det lite spänt när Tomas ville sluta men sedan hjälpte Jerker honom och ställde upp som grossist för att Tomas skulle få kredit för att kunde bygga upp ett lager. Han köpte riktigt fina grejer. Han hade lärt sig mycket om försäljning och marknadsföring från Jerker, dessutom hade han egen repartionsverkstad.
„Jerker hjälpte mig i gång fast vi skulle bli konkurrenter men det är sådan han är.“ Det var många andra konkurrenter i Stockholm, t.ex. Dieke Musik och Sound Side. Men mest bevakade vi Musikbörsen, vi var två på liv och död konkurrerande företag, berädda att ta död på varandra.
 
”Vi tog över huvud taget ingen hänsyn till Hagström. Det låter kanske kaxigt, men vi såg att alltid ligga prismässigt under Hagström. De flesta yngre musiker var också ointresserade av deras butiker, och det hade de själva bäddat för.”
 
Förstärkardoktorn importerade allt mer saker. I början var det många stora leverantörer som motarbetade de, därför började de också importera själva och pressade konkurrenterna på priserna.
Firman fick allt mer fotfäste i branschen. Det var ständigt kamp mellan Förstärkardoktorn och Musikbörsen, i allt...
 
Förstärkardoktorn var med och arrangerade konserter i Medborgarhuset på Söder i Stockholm. En gång efter showens slut kom en massa fans och rev ned ridån och utanför väntade polisen. Delar av besvikna publiken slog sönder fönsterrutor på allting i närheten. Poliserna talade för oss att det var riskabel att blanda olika ungdomsgrupper som rockare, punkare... Det hamnade på helsidor i tidningar och firman fick världens reklam tack vare det. Men fick också betala 4000 kronor som skadegörelsen i Medborgarhuset... men fick en ny kundkrets, punkarna och ordnade deras koncerter.
Här startades också deras grossistföretag Musikdoktorn.
”Vi, musikhandlare i Stockholm, uppfattades på den tiden som bohemer och playboys men det var sätt att profilera oss, att visa upp en lycklig affärsman med tuffa bilar och snygga brudar. Vi hade fullt upp med att bevaka både konkurrenterna och världsmarknaden men jag alltid uppskattade konkurrens eftersom man tvingas använda sina hjärnceller till hundra procent! Men det var ett tuff jobb som tog minst tolv timmar per dag, ofta även lördag och söndag.”
 
Den stora omvälvningen pågick mellan 1977 och 1985, menar Tomas, när handeln gick från ”vanliga” instrument till helt igenom elektroniska produkter som synthesizers osv. De allra första analoga syntarna var ganska lätt hanterliga, Benny Andersson (ABBA) hade t.ex. en Moog-synt som de ofta servade. Men revolutionen kom i och med Yamahas DX-7 synt i början av 80-talet.
 
1982-2005
 
Förstärkardoktorns läge på Hornsgatan var nära Mariatorget på Söder, ett centrum för huvudstadens musikaliska bohemer.
Utom arbete i butiken gillade Tomas att hoppa in med olika band och spela, han var ju en erfaren rockare. Dessutom hade Förstärkardoktorn ett eget rockband, Glitter-Tomas, bestående av anställda.
 
Jakten på en större lokal ledde till en 800 kvadrat stor lokal på Odengatan 35. Företaget kom dit 1982 och hade då en av de största musikbutikerna i Stockholm. De hade replokaler och en enkel inspelningsstudio. Trumavdelningen ´var inte av denna världen´, tack vare Tomas kompanjon Douglas Westerlund. Men snart insåg Tomas att kostnader här var för stora och flyttade butiken till Vasagatan där de fick överta Handelsbankens gamla lokaler.
”Perioden vid Klarabergsviadukten blev en av Förstärkardoktorns mest lönsamma”, konstaterar Tomas.
 
Tomas Dankos butik Förstärkardoktorn på Vasagatan i Handelsbankens lokaler. Butik Förstärkardoktorn på Odengatan i Stockholm.
 
Med den digitalteknikens intåg insåg Tomas att han som tekniker hade bristande kunskap i den nya tekniken. Men hade tur: Hans son Tomas har gedigen pianoutbildning, är en duktig pianist och dessutom synt- och dataintresserad. Han har jobbat hos Tomas i butiken sedan han var nio år. Trots sin ungdom var han tidigt användbar, hade en bra verbal förmåga och blev snart papas högra hand i verksamheten. Firmans omsättning accelerade mycket snabbt.
 
Många av våra kunder på den tiden var internationella artister. Vi hade två ljudisolerade rum där de – som ju ofta bodde på Sheraton hotel i närheten – kom in och jammade. När PRINCE var i Stockholm kom han, hans basist och gitarrist in och jammade när vi öppnade klockan nio på morgonen! Vi hade en anslagstavla med allas autografer, tyvärr blev det stulen någon gång.”    

                    En av de värdefullaste gitarrer i butiken!
   
”Att äga en musikaffär eller arbeta i en kräver en viss livsstil, en kärlek till branschen. Det leder lätt till problem i privatlivet och det är svårt att parera arbetstimmarna på jobbet med ett familjeliv. Det är välkänt att familjen lätt blir lidande och skilsmässorna är vanliga. Det är inte lätt att stå ut med vare sig musikhandlare eller musiker! Tjejerna flyttar men affärer står kvar, som en god vän sa.”
 
 Förstärkardoktorn har alltid anpassat sig till ett internationellt mode och nyheter i musikbranschen.
 De satsade också på uthyrning av discoanläggningar och instrument. De byggde disco bl. a. Café Opera och Alexandras som pågick till slutet av 80-talet.
”Jag samarbetade också en hel del med Jacob Dahlin som hade mycket kontakter med ryska artister och jag fick de jobben tack vare mina kunskaper i ryska som jag blev påtvingad under kommunismen i Tjeckoslovakien. Artister som ALLA PUGATJOVA och IGOR NIKOLAJEV handlade hos mig.”

”Året 1988 var bra för firman men verksamheten växte för snabbt. Och banken hade andra planer i sina lokaler... ”Vi fick mycket bra erbjudande för att flytta ut – att få hyra utt lokaler 1300 kvadrat stora vid Sergels torg under fantastiska finans villkor för oss... men nya lokaler var för stora för oss. Jag började söka partner och tänkte på att ha en kombinerad musik- och stereo/hifibutik. Jag fick kontakt med en kirurg som hette Peter Forsell, som var dessutom en hifiexpert.

Big Music, på den tiden den största musikaffären i Sverige. Det breda sortimentet tillfredsstälde mer som mindre  krävande kunder.
  
Vi öppnade tillsammans Big Music som då var den absolut största musikaffären i Sverige. Tomas junior var 17 då men han hade stora data- och keyboardkunskaper och läste allt som gick att komma över om digitalteknik. Jag vågade mig på projektet inte minst för att jag hade så många bra medarbetare, Tomas junior, Björn Edholm, Micke Linderoth, Janne, ”Goffe” och Micke Eriksson.
Hifisidan överläts helt till Forssell. Det var en sor sensation när vi öppnade butiken i september 1989, vi hade invingningsshow med ROBERT WELS, alla grossister var där, massor av musiker från hela landet! Lokalerna var fantastiska och nyrenoverade för två miljoner. Man fick ta första bästa hantverkare man kom över. Jag ville göra den finaste musikaffären i hela Skandinavien.”
 
Då körde vi i gång en makalös annonskampanj - en helsidotäckande i DN på 60 000 kronor samt en gigantiskt stor i T-banan för 90 000 kronor. Kompanjon Forsell hade byggt Stockholms häftigaste provlyssningsrum, det kostade 300 000 kronor och gjorde provlyssningar och visningar av dyr hifi. Men försäljningen gick inte så bra – där fick vi ta upp kampen med stora affärskejor. Dessutom hade Förstärkardoktorn sju anställda och hifidelen tolv, fast man bara hade hälften i omsättning jämfört med oss. Till slut gick vi till banken och jag sade att jag skulle köpa ut honom. Han var kanske lite ledsen för förlusten men han slapp alla konsekvenserna. Jag fick däremot stå till halsen i skiten bara för att jag ville vara störst, bäst och vackrast...”

Ett ovanligt sätt att locka kunder till butiken...

Varför Thomas låt sig fotografera naken? Vad tjänade en sådan bild till?
Någon gång 1975-1976 hade jag tröttnat på att betala för annonser som lästes men inte slog. Jag såg en filmskådis plåtas naken, det var så jag fick idén. Min kompis fotografen Peter Myhr tog bilden där jag satt naken på en stol med bara en stråhat på huvudet. Jag gjorde en annons för Expressen med den bilden och rubriken Den nakna sanningen om Förstärkardoktorn – så låga priser att jag inte tjänar något!
Jag blev kallad till något slags chef i Expressen som var ganska tveksam om de skulle kunna publicera en naken man i en annons. Med efter ett par minuter hade han gett sig.“
 
„Efter att annonsem publicerats ringe folk, det var kö i butiken, det gick också förbi damer utanför på gatan som tittade in litet extra länge genom skyltfönstret. Jag fick brev från kvinnor som tyckte att stolen var i vägen och att jag därmed inte visade hela sanningen. Jag fick brev från Grupp 8 från Uppsala som tackade för att en karl vågade ställa upp naken i en annons att inte bara kvinnor framställdes som sexobjekt! Och så jag fick brev från en djurskyddsorganisation som tyckte att det var djurplågeri att sätta på hunden en T-shirt...“
 
„Annonsen blev en milstolpe i branschen, jag gjorde mig till mitt eget varumärke. Men vi fick också in ´Svensson´i butiken. Den där annonsen har också följt mig, eller förföljt mig, genom hela livet.“
 
Förstärkardoktorn började expandera, hifiartiklarna försvann. Vi byggde också ett ´torg´med Casio-produkter och blev störst i landet på det märket. Digitalpianorna kom på allvar och såldes i stora volymer. Här kom Tomas junior til sin rätt, trots sin ungdom.

                Tomas Danko junior är duktig på alla digitala musikinstrumenter.
Succén fortsatte och jag erbjöds att öppna fler Big Musicaffärer i landet. Men jag var inte intresserad och tur var det. När fastighetskrisen kom 1991-1992 kom de stora problem. Arbetsmiljöverket kom på besök och gjorde en kontroll och berättade att lokalen hade underkänts redan för 25 år sedan och att man fick arbeta högst sex timmar här på grund av dålig luft. Det kom in partiklar från garaget. Egentligen var lokalerna inte alls godkända som arbetslokaler. Jag fick en jättechock! Jag gick till hyresvärden och framhöll att hag hade blivit lurad och bad om hjälp.
Detta var ett enormt bakslag både psykiskt och ekonomiskt. Hela mitt livsverk låg i hälsovådliga lokaler som riskerade hälsan hos oss alla – jag var förkrfossad! Det bäddade dessutom för en svår skilsmässa från min andra fru som tog mycket kraft. Jag var rådlös ett tag men jag är inte den som lägger mig ned och dör utan jag försökte hitta nya lösningar. Försäljningen gick ju fortfarande bra.”
 
Tomas ville rädda livet på Förstärkardoktorn och började söka nya lokaler. Han fick pengar i skadestånd, en halv årshyra. Men värden gick i konkurs. Han förstod att det var slut för Big Music. Det var tyvärr många företag som fick betala priset för fastighetskraschen.
Efter svåra förhandlingar fick Tomas gratis överta lokaler från Televerket på Vasastan. Han koncentrerade sig på att rädda Förstärkardoktorn och inledde den kanske svåraste perioden i firmans historia. För att kunna komma i gång igen fick Tomas ta sina egna fastigheter som säkerhet. Förstärkardoktorn var då en liten butik på Hornsgatan på 120 kvadrat. Hela branschen hade det tufft eftersom techno- och digitalepoken hade kommit.
 
”Men får man en chans ska man ta den. Under Stockholm Water Festival 1993 försökte vi sälja små grejer men det gav inte stora pengar. Med min tredje fru Sarka diskuterade vi vad vi skulle göra i stället nästa är under festivalen. Svaret blev: langos! Ett slags ungerskt friterat bröd. Vi bestämde oss att göra en svensk variant med kaviar, gräddfil och lök som pålägg.”
Svenskar var mycket förtjusta i Dankos ungersk langos på svensk vis ..

Tomas skaffade en fritös, anställde två personer och betalade 20 000 kronor för tillståndet att sälja under festivalen. Under första dagen gick affärerna sådär, men efter kl. 18 var det en ström av folk till sent på kvällen! Det visade sig att en journalist i ett festivalreportage i TV-nyheterna kl. 18 samma kväll hade berättat om den nya smakupplevelsen langos. Dagen därpå hade Dagens nyheter en artikel på förstasidan om sensationen langos!”

I efterspelet av allt trassel fick Tomas också 1995 ett slags skadestånd i form av nya lokaler från Skandia som tog över fastigheterna. De låg på S:t Eriksgatan 58 och renoverades. Med hjälp av sonen Tomas, grossisten
N. Luthman och Tomas fru Sarka som Sarka Danko, Tomas tredje fru.hjälpte med bokföreningen var Förstärkardoktorn efter ett halvt år i gång igen, kunderna återvände, läget var superbt, grossisterna var tillbaka. Firman återgick till sin gamla affärsidé: brett sortiment, låga priser. Och också fokusering på fyra största märkerna på gitarrer: Fender, Gibson, Epiphone, Ibanez.
Tomas köpte även gamla gitarrer som gick åt eftersom det var en vintagevåg på gång. Annonserade offesivt och såg att gamla konkurrenten Jerker Antoni hängde också på med stora annonskampanjer.
”Jag vågar påstå att Jerkers och min markandsföring bidrog till att lyfta branschen i hela landet! Vi hade helsidor i rikspressen och det lockade kunder också utifrån landet.”
    

I början av 2000 öppnade vdeen hårdrockavdelning, de hade allt mer fått status som en hårdrockaffär. Tomas köpte en del av fastigheten på S:t Eriksgatan 58 och det var lyckokast. Huset ägdes en gång av ABBA och deras Polarstudio låg fortfarande där. Det är lustig – på 1970-talet var Tomas med och drog kabel när studion byggdes och nu var han delägare i huset! Men tyvärr Polarstudio lades ned. De försökte verkligen rädda den och förhandlade med både stat och kommun, de diskuterade även med Benny Andersson som först var intresserad men sedan bestämde sig nej.
Till sist återstod bara att riva studion och det var ett fasansfullt ögonblick för Tomas eftersom han alltid varit en stor beundrare av ABBA, i synnerhet Benny. Det kändes bittert. Tänk vilka hits skapades där och vilka musiker som spelade där! ABBA: s inspelningstekniker Michael B Tretow var dessutom Tomas idol som tekniker. Han beundrar honom. Få här i Sverige fattar hur stor han är internationellt!”
   
                   Tomas butik på St. Eriksgatan - där fanns tidigare ABBA:s Polarstudio i huset.

Förstärkardoktorn´s verksamhet i Stockholm var riktigt stor igen med en butiksyta på 1000 kvadrat som gjorde butiken till en av de dominerande. För Tomas var det en personlig revansch eftersom han i mångas ögon var en föredetting.
 
Pressen från konkurrenterna, främst Musikbörsen som köpte in flera andra musikföretag, ökade. ”Men vi kände oss starka och jag såg en ljus framtid. Tack vare sonen Tomas byggde vi upp en av branschens då bästa Internetplatser som var stor tillgång för oss. Vi tjänade bra och jag trivdes som fisk i vattnet även om jag jobbade upp till tolv timmar om dagen. Och sen började också min andra son Nicklas hjälpa till i butiken. Tomas junior tog hand allt mer om alltihopa och blev också allt mer ansiktet utåt. Vi hade nio-tio anställda med en omsättning på närmare 30 miljoner när jag sålde.”
Tomas junior, Charlott och Nicklas med sin far Tomas Danko.”När vi hade passerat 30 miljoner i omsättning, började jag diskutera med N. Luthman om en sammanslagning eller uppköp. Jag hade tänkt att Tomas junior skulle få 50 procent och N. Luthman skulle köpa mina 50 procent och företaget därmed ingå i 4Sound-kedjan. Men i början av 2005 berättade Tomas för mig att han hade bestämt sig för att sluta helt i företaget. Först blev jag chockad och arg men jag förstod honom efter ett tag.

Niclas Luthman hade inte råd då att slutföra en affär.
Så jag kontaktade P-O Persson på Musikbörsen. Att överta Förstärkardoktorn var en del i deras strategiska plan. Visst var det jobbigt att överge familjeföretag men det fanns ingen annan lösning än att sälja. Vi förhandlade i två månader.
Den 21 december 2005 sålde jag min firma Förstärkardoktorn...
 
Lycklig ägare P-O. Persson, som köpte den konkurrerande firma Förstärkardoktorn från Tomas.
 ”Jag stannade kvar ett år som butikschef tills de nya ägarna kommit i gång, sedan var jag kvar som konsult i två år. Många trodde att jag skulle ha svårt att bli underställd och anställd men det var inget problem för mig att ingå i Musikbörsen. På många sätt var jag ju ´hemma´ igen där jag hade varit med om starten 30 år tidigare.”
 Vid samma tid fick Tomas veta att hans bror hade omkommit i en cykelolycka och det gav honom också en tankeställare om livet och människans dödlighet...
 
En positiv sak med att han mer eller mindre pensionerat sig är också att han har kunnat återuppta gitarspelet. Idag spelar Tomas mest swingmusik i en jazzgrupp Gentle Combo Band men det kan också bli en och annan rocklåt mellan varven.
 
                      Gentle Combo Band består av f.d. professionella musiker.

Tomas är ofta engagerad i olika kulturutbyten mellan Sverige och Slovakien eller Tjeckien, och han hjälper ofta de båda ländernas ambassader och landsmänsföreningar i sådana frågor. Och dessutom är en engagerad hemma-pappa åt dottern Charlott.
 
                    Skylten innan Julen lockar kunder till en fin julklapp...

Slovakisk ambassadör Peter Kmec visar hur han bedömmer T. Dankos insats.

Boken Den nakna sanningen om den svenska musikbranschen kom ut på svenska i höstas. Den 27 november 2008, när det var exakt 40 år sedan som Tomas Danko kom till Sverige, hade han en stor fest med signering av boken och buffé på Butiken4 Sound, Folkungagatan 54 i Stockholm.
Mycket folk var inbjudet. Tänk hur mycket personer har Tomas mött under sitt verksamma liv! Bl.a. hedrade denna Tomas Danko´s festliga kvällen med sin närvaro både tjeckisk och slovakisk nuvarande ambassadör, Jan Kara och Peter Kmec.
Och det var verkligen livligt i butikslokalerna den kvällen. Många har inte träffats på flera år... mingel... fotografering... smaklig mat och vin... signerig av boken... glada minne och mycket skratt. Den som ville fick berätta historier från musikbranschen och förstås om Tomas.


Tjeckiska republikens ambassadör Jan Kára skålar gärna över T. Dankos bok. De närmaste gamla pollarna...
Att ses efter en lång tid och kramas var också en trevlig del av festen. Tomas hade fullt upp att hinna med alla underskrifter och tillägnelser i böcker. 
Jerker Antoni, den gamla goda pollaren och Tomas´s största konkurrenten var på mycket bra humör. Man behöver inte säga ett ord om stämningen på festen...!
En fast handtryckning och en uppriktig blick i ögonen mellan vänner. Slovakiska republikens ambassadör P. Kmec och Tomas hade mycket att berätta.
 
Jag själv var väldigt glad när jag såg gamla pollare strömma in i butiken för att träffas, kramas, klappa på axlar, skåla och komma ihåg gamla tider med Tomas. Att fotografera en sådan trevlig och trivsel stämning gjorde mig glad.

Vad kul det var när erfarna rockerna började spela och sjunga! Tomas med dyraste gitarren i handen med Mikael Jansson i sällskap av en festligt utkläd vaktmästare.
                    Fr.v. M. Jansson, medförfattare, J. Vykopalova, upphovsmän för intevjun i Positiva nyheter, T. Danko, huvud personlighet, M. Kvick, layout av boken.
  
Men mest häpnade vi när senionerna (förlåt, gentlemans, mitt utryckt men det är ju dock så...) tog nya, hängande gitarrer från väggarna - med prislapparna kvar - och började spela rock´n´roll...!
Häftigt! Härligt! Smittande! Tack! Så kul hade jag inte haft på länge!
   

Tomas Dankos bok Den nakna sanningen om den svenska musikbranschen är tillgänligt att köpa på alla bokaffärer och musikhandel i Sverige samt på internet. 
   
Foto: Tomas Danko´s privata arkiv, Jitka Vykopalova och Ulla Jonsson
Langosförsäljningen var en enorm succé och en självklar del av Vattenfestivalerna. Folk struntade i fyrverkerierna för att få köpa langos...! Helt plötsligt var Tomas ´langos-kungen´! Det sista året Vattenfestivalen hölls arbetade 24 personer med försäljningen! Tack vare langos fick Förstärkardoktorn också sin ekonomi på fötter igen.
 

Copyright © archív Tomáše Danka

Tento článek byl v Pozitivních novinách poprvé publikován 25. 03. 2009.